Tofflan.

Här vi två, midsommar 2014. Det gör så hopplöst ont att hon inte är med ett år senare. Idag är det precis ett år sedan hon försvann. Jag väntar fortfarnde på att hon ska komma hem, att hon ska morra på morgontidningen, att hon står där när jag öppnar dörren och att det ska bli rätt igen.
Hon är världens bästa Penny och jag är så väldigt tacksam att vi fick ha varandra under en kort tid.
Och jag älskar henne till hjärtat går sönder.