Lady Penelople Macbeth

Det var så här.

På en promenad med Penny gick jag och Adam igenom en innergård i närheten av stationen. Penny knallar på lugnt och fint med sin sele på. Inne på gården sprang det två hundar lösa och lekte, en större och en mindre. När den större hunden fick syn på oss satte den fart mot oss. Det har hänt tidigare att lösa hundar kommit springande när jag varit ute med Penny och jag har alltid plockat upp henne i famnen när det hänt och jag gjorde så även denna gång. Den stora hunden av modell amstaff började hoppa upp på mig, jag vände ryggen till och den fortsatte hoppa. Penny sitter snällt i min famn, nyfiken på vad den främmande hunden vill. Den andra hunden skäller inte och den morrar inte.

Sedan blir mina minnen lite luddiga. 

Vad som händer är att den stora hunden hoppar en gång till och lyckas på något sätt bita tag i Pennys rumpa och sliter ner min 8 kilo stora hunden i marken. I efterhand har jag fått veta att jag skrek när det hände men det minns jag inte. Jag minns att Penny skrek. Jag drog i Penny medan Adam tog tag i amstaffen och vi hade en slags dragkamp med hundarna. Vid det laget hade hundens ägare hunnit springa fram och hjälpte Adam att dra i den stora hunden. Till slut och till min enorma lättnad släppte hunden sitt tag om Penny. I sin panik blev Penny rädd när jag försökte ta tag om henne, hon skrek och bet mig i armen. Tur är väl ändå att hon är en rätt liten hund och ganska lätthanterlig. 

Sen är det lite luddigt igen.

Men jag satte mig en bit bort på gräset med Penny famnen. Den andra hunden brottades ägaren med. Den ville inte alls lugna ner sig. Penny däremot, satt helt still i mitt knä och sa inte ett ljud. Av vad jag kunde se då hade hon bara två sår. Det strömmade till folk som hjälpte både mig och den andra ägaren. När jag minns det nu när jag satt med Penny gräset så vet jag att jag var i chock och mina händer skakade när jag fick ett glas vatten. Jag minns också att jag blev arg när de andra undersökte Pennys sår. Irrationellt arg, jag vet, men någon hade attackerat min Penny och sen ska banne mig inte en främling peta på henne. De frågade om Han var ok. 

Allas vår Anna kom som ett skott i sin bil och körde oss alla till Ultuna. För den som inte känner Anna kan jag berätta att ni aldrig kommer ha en vän som henne. 

Ultunas djursjukhus hade inte så mycket att göra denna fredagskväll och vi fick hjälp ganska snabbt. Underbart snäll och hjälpsam personal som tog hand om oss och framförallt hjälpte Penny snabbt och bra. Hon fick lugnande och smärtstillande innan hon fick komma in för att sys. I slutändan fick hon lov att sövas eftersom det gjorde för ont för henne att vara vaken under proceduren. En timme senare var det en utslagen Penny som låg och väntade inne på rummet. I mina tankar hade hon vid det laget tre sår, varav ett var ganska stort. Under sin sömn hade Pennys dock blivit rakad och fler sår hade upptäckts. Allt som allt hade Penny fått fyra dränage och fått sy igen det stora såret. Och jag ville mest lägga mig ner på golvet och inte fosterställning. Medan Penny vaknade till kom bästa Fia och Jonas till undsättning och körde hem hos allihop. Med en välbehövlig tur förbi Max. Vid två på natten var vi hemma igen och hade kramkalas i hallen.

Tack snälla Fia och Jonas för hjälpen. En lyxshake vid 0100 hjälpte otroligt mycket.

Hemma igen. Penny sov mest de första dagarna, var irriterad över att behöva ha tratt och åt sin medicin om hon fick den med lite ost eller skinka. Hon blev piggare och började svansa omkring så smått med sin stora tratt svängande. Det blev små smällar när hon gick mellan rummen eftersom hon slår i alla dörrkarmar hon kommer åt. När hon blev piggare och såren började läka började de också klia. Rastlös och glad började vi gå på kortare promenader. Vilket hon njuter mycket av men hon orkar inte vara ute så länge.På tisdagen fick hon ta bort alla dränage och det blev lite enklare att sitta. På torsdagen började ett sår vara och på fredagen hade ett stygn släppt. Utöver sin sår och dränage hade Penny två stora mörka fläckar på huden som blev svartare och svartare. På lördagen hade de svarta fläckarna börjat lossna i kanterna som sårskorpor och inlindad i en filt åkte hon och jag tillbaka till Ultuna en tredje gång. 

Tack snälla veterinären som kan så mycket och som förstår att Stinor inte kan med hur mycket som helst.

De svarta fläckarna var hud som gått in i nekros. Alltså dött. Pennys sår tvättades och nekrosen klipptes bort så gått det gick. Jag följde inte med in. Jag tycker att sår är jobbigt nog som det är. Det tog en halvtimme innan en lyckligt svansande Penny knallade ut från behandlingsrummet och tratten svajande. De stora svarta fläckarna hade ersatts av stora öppna sår. Penny var lika lycklig som vanlig. Jag däremot kände att golvet återigen kändes som den rätta platsen. Penny fick skrivas in på Ultuna eftersom mer av den döda huden behövdes skäras bort och eftersom att jag inte kunde ta hand om de stora såren. 

Tack Adam för att du lyckades dra bort en amstaff från min Penny som inte hade haft en chans och för att du påminner mig om att det är kallt på golvet.

Dagarna består av att vänta på det dagliga samtalet från Ultuna. På måndagen ringde de och berättade att Penny fått sövas igen för att de skulle kunna skära bort all nekros. Någon dag har gått sedan dess och så vitt de kan se sprider sin inte nekrosen och de stora öppna såren, ungefär en decimeter i diameter har väldigt sakta men säkert läka. Penny har under hela sin behandling inte sagt ett pip. Hon tittar så snällt och undrar varför man ska på och pilla på såren. Hon är tuffare än vad jag är.

Tack Penny för att du kämpar på och för att du fick tillbaka kraften till att jaga solkatter igen.

Imorgon ska Penny få komma hem. Nya fina filtar har köpts i hennes ära och hennes korg väntar. En sköterska ska vara med imorgon och visa hur man tvättar såren och byter kompresser som man fäster i öglor i huden. När Penny fått komma hem kommer det blir massor av besök till veterinären i Enköping under en lång tid men det blir också mycket kärlek och köttbullar till frukost. Det kommer ställa till det med jobb och vardag i allmänhet. Men det är min Penny.

Ingen bråkar med min Penny.