Pappan och Havet

Kärleken till Tove Janssons bok Pappan och Havet är extra stark ikväll. I Yles hemsida finns en inspelning från 1985 där hon högläser boken. Ikväll lyssnar jag på den. Sista året i gymnasiet skrev jag min extended essay, en uppsats vi skrev under hela året, ungefär som ett projektarbete. Jag gjorde en analys av Pappan och Havet. 
Finns det någon litterär figur som bär så stora sorger som Mårran? Någon som vill så hemskt, hemskt mycket men som bara förstör. När hon suttit på en plats i en timme kan inget mer någonsin växa där, marken har dött av förskräckelse. Hon längtar så efter värme och ljus att hon går över havet, för att vara nära.

Om det är nån som man aldrig talar med och talar om, så måste ju denna någon småningom förintas och inte våga tro på att hon finns.