Glasblåsning

Eftersom Örsundsbrobutiken blev årets Iittala-butik förra året fick vi i uppdrag att fira detta. Det blev efter en lång tids planerande en kväll på Ulva Kvarn utanför Uppsala där vi blåste glas och åt småländsk hyttsill. Vi tackade av två som slutar nu i samma veva med lite presenter och många kramar.

Vi fick en liten föreläsning om hur glas tillverkas. Det var väldigt intressant, arbetar man som oss med glas varje dag är det kul att veta i detalj hur det kommer till. Sanden som glasmassan görs av tas väldigt sällan från svenska marker eftersom den innehåller så mycket järn att glaset blir grönt. Den blå färgen i glas kommer från koboltoxid och den röda görs ofta av guld. Iittalas röda glas görs dock inte med guld utan är från början gult. Den röda färgen får man fram genom att bränna glaset två gånger, medan andra färger bara bränns en gång. Glas har blivit väldigt intressant, likaså stekpannor. Jag är en jävel på stekpannor.

Det visade sig att det där med att blåsa glas var rätt knepigt. Det var väldigt kul och lärorikt men slutresultatet blev kanske inte mitt främsta verk, och det gör inget, det var inte det som var poängen. 

Jag kan dock förstå nu att det krävs 7 glasblåsare att göra en Aalto-vas.

20 Oktober

Idag är jag ledig.

Idag fungerar inte diskmaskinen.

Idag regnar det.

Idag har Sibylla namnsdag.

Idag fyller Penny 4 år.

Effekten av Effecta

Idag har jag sagt upp mig för första gång. Efter många om och men blev det dags att sluta på Auktionsbyrån Effecta. För ungefär en vecka slog det mig ganska hårt att det här med att jobba 8-dagarsveckor är väldigt tungt. Så från och med idag har jag bara ett jobb. Eller bara och bara, jag tycker väldigt mycket om min tjänst på Iittala.
Jag kommer sakna Effecta också, jag har ändå varit där sedan 2012, och klar med auktioner blir man nog aldrig. Så det är förmodligen inte hej då för alltid på Effecta, men jag välkomnar att jobba 5 dagar i veckan och lite mindre pendligen.
Jag plockade ihop lite bilder från Effecta-tiden.

Grisen jag fick från Effecta när jag fick sjukskriva mig efter problem med hjärtat. För att pigga på mig.

Ett av de bästa fynden

Visbys Skyltar

Jag samlar på skyltar. Neon, ovanligt snygga eller bara snygga, bilder på dem i alla fall. Här är ett urval från Visby.

2 månader

Idag har det har gått två månader sedan Penny försvann. 

Jag uppskattar inte sovmorgnarna, pälsfria sängar eller överflödet av tid.
Det finns verkligen inget som är bra med det.

Tedelmiden

Sommaren 2011 bodde jag i tre veckor i en pyttelägenhet utanför Visby. Jag gick upp efter 12 varje dag och jobbade varje kväll på Gutekällaren. Jag spelade black jack och drack Red Bull tills jag storknade. Det var den sommaren katten Harry försvann och jag hade med mig min elefant Traktor som tröst.
Den här sommaren har jag haft en veckas semester och den spenderades på Visbys Medeltidsvecka. I en mycket bättre lägenhet den här gången, alldeles vid Söderport.

Jag fick frågan en hel del innan jag åkte, om jag skulle klä ut mig. Mja, jag tog mest det jag hade hemma. Spenderade sedan en hel del tid med att klaga på att alla klädde sig historiskt inkorrekt. 

En kväll gick vi på föreläsning med Peter Lyon. Han som gjorde svärden till Sagan Om Ringen-filmerna. I alla fall de svärd som skulle vara i närbild. Sedan fick alla som ville fotas med ett svärd, ett av de svärd som faktiskt användes i filmerna. Adam med Sting. 

Nellie med Sting.

Stina med Aragorns svärd.

Hyfsat nöjd.

Hosorna som fick lagas X antal gånger.

Jag biter mig uppenbarligen fortfarande i tungan när jag koncentrerar mig. 

Restaurang Strykjärnet. Crêpes, galetter och utsikt. 

Många spenderade sina nätter i hängmattorna vid stranden.

Nellie var också den enda som lyckades skjuta mitt i prick.

1 månad, 3 dagar

Det känns så här.

Som om vi var i ett stort hus fullt av liv, många rum med solljus.

Ett eget rum för frukost. Ett eget för sovmorgon.

De flesta rum var vi i tillsammans.

Sen finns det ett rum vi aldrig går till. Det står olåst och ibland står dörren på glänt.

Det är omöblerat och det är släckt. 

Och så en dag sprang hon in där.

Jag tittade ner och hon hade sprungit iväg. 

Jag var inte i samma rum. Jag hörde aldrig dörren slå igen.

Men jag vet att hon är därinne.

Längst bort från dörren som inte går att öppna.

Det stora huset är fortfarande fyllt av solljus.

Det serveras frukost. Sovmorgnar blir för långa.

Det hängs upp nya tavlor på väggarna och skåpen fylls.

Men jag ligger kvar intill dörren och skriker efter henne under dörrspringan.