Effekten av Effecta

Idag har jag sagt upp mig för första gång. Efter många om och men blev det dags att sluta på Auktionsbyrån Effecta. För ungefär en vecka slog det mig ganska hårt att det här med att jobba 8-dagarsveckor är väldigt tungt. Så från och med idag har jag bara ett jobb. Eller bara och bara, jag tycker väldigt mycket om min tjänst på Iittala.
Jag kommer sakna Effecta också, jag har ändå varit där sedan 2012, och klar med auktioner blir man nog aldrig. Så det är förmodligen inte hej då för alltid på Effecta, men jag välkomnar att jobba 5 dagar i veckan och lite mindre pendligen.
Jag plockade ihop lite bilder från Effecta-tiden.

Grisen jag fick från Effecta när jag fick sjukskriva mig efter problem med hjärtat. För att pigga på mig.

Ett av de bästa fynden

Visbys Skyltar

Jag samlar på skyltar. Neon, ovanligt snygga eller bara snygga, bilder på dem i alla fall. Här är ett urval från Visby.

2 månader

Idag har det har gått två månader sedan Penny försvann. 

Jag uppskattar inte sovmorgnarna, pälsfria sängar eller överflödet av tid.
Det finns verkligen inget som är bra med det.

Tedelmiden

Sommaren 2011 bodde jag i tre veckor i en pyttelägenhet utanför Visby. Jag gick upp efter 12 varje dag och jobbade varje kväll på Gutekällaren. Jag spelade black jack och drack Red Bull tills jag storknade. Det var den sommaren katten Harry försvann och jag hade med mig min elefant Traktor som tröst.
Den här sommaren har jag haft en veckas semester och den spenderades på Visbys Medeltidsvecka. I en mycket bättre lägenhet den här gången, alldeles vid Söderport.

Jag fick frågan en hel del innan jag åkte, om jag skulle klä ut mig. Mja, jag tog mest det jag hade hemma. Spenderade sedan en hel del tid med att klaga på att alla klädde sig historiskt inkorrekt. 

En kväll gick vi på föreläsning med Peter Lyon. Han som gjorde svärden till Sagan Om Ringen-filmerna. I alla fall de svärd som skulle vara i närbild. Sedan fick alla som ville fotas med ett svärd, ett av de svärd som faktiskt användes i filmerna. Adam med Sting. 

Nellie med Sting.

Stina med Aragorns svärd.

Hyfsat nöjd.

Hosorna som fick lagas X antal gånger.

Jag biter mig uppenbarligen fortfarande i tungan när jag koncentrerar mig. 

Restaurang Strykjärnet. Crêpes, galetter och utsikt. 

Många spenderade sina nätter i hängmattorna vid stranden.

Nellie var också den enda som lyckades skjuta mitt i prick.

1 månad, 3 dagar

Det känns så här.

Som om vi var i ett stort hus fullt av liv, många rum med solljus.

Ett eget rum för frukost. Ett eget för sovmorgon.

De flesta rum var vi i tillsammans.

Sen finns det ett rum vi aldrig går till. Det står olåst och ibland står dörren på glänt.

Det är omöblerat och det är släckt. 

Och så en dag sprang hon in där.

Jag tittade ner och hon hade sprungit iväg. 

Jag var inte i samma rum. Jag hörde aldrig dörren slå igen.

Men jag vet att hon är därinne.

Längst bort från dörren som inte går att öppna.

Det stora huset är fortfarande fyllt av solljus.

Det serveras frukost. Sovmorgnar blir för långa.

Det hängs upp nya tavlor på väggarna och skåpen fylls.

Men jag ligger kvar intill dörren och skriker efter henne under dörrspringan.

Lady Penelope MacBeth - Min Penny

Penny kom till oss i slutet på sommaren 2011. 

Genom en organisation hade en familj bokat henne, hon skulle få flytta från hundstallet på Irland hem till dem i Sverige. På Arlanda fick hon möta sin nya familj. En familj som då plötsligt inte ville ha henne. De ångrade sig och tog en annan hund med sig. Hur någon någonsin skulle kunna göra något sådant är bortom mitt förstånd. 

Så Penny fick bo i ett jourhem strax utanför Enköping tills att hon hittade en ny familj. Till slut hittade hon hem hit, till mig. Första veckan här klättrade hon upp på köksbordet och bet sönder en av stolsknopparna, det var den enda gången hon klättrade upp där.Hon fick en egen korg och en mjukdjurshund som hette Bosse. Bosse fick stå ut med en hel del och förblev hennes favoritleksak. Någonstans på våren som kom var vi på kalas och Penny fick syn på en solkatt. Sen dess var hon något besatt av dem, en gång bet hon sönder tapeten utanför mitt sovrum i jakt på en. 

Vi gick på lydnadskurs och hon fick ett diplom. När vi paddlade kanot i tre dagar fick hon en egen flytväst som hon inte tyckte om, alls. Vi sov i tält och hon kröp in i sovsäcken. När vi åkte till Sälen fick hon en overall, hon var inte så förtjust i den heller och hon behövde aldrig ha den på sig. Efter att hon blev biten förra sommaren ville jag knappt släppa henne med blicken. Hon slets ur mina händer av något stort och kraftfullt och jag har nog aldrig varit så rädd. Veckorna som följde var hon väldigt liten och vi var alltid tillsammans. 

Hon sov inte i sängen utan i sin egen korg när vi var hemma, de senaste månaderna har hon ställt sig vid sängkanten och frågat om man var vaken med att gnälla till lite. Då fick hon komma upp och krypa in under täcket och vila huvudet på min axel. Hon skulle fylla fyra i oktober.

Vi förlorade Penny för fem dagar sen. 

Det spelar egentligen ingen roll hur. Det var en olycka och det gick väldigt fort. Förmodligen hann hon inte märka att något hände. På en kulle där hassel växer vilar hon nu, där kvällssolen lyser in. 

Penny lärde mig mycket om tålamod. Hon kunde gå mig på mig på nerverna som ingen annan. Men hon fanns alltid där och irritationen gick över. Hon tröstade mig många gånger och gav mig sällskap på många, långa promenader. Hon tyckte inte särskilt mycket om bollar eller pinnar, att bada eller att leka i snön. Det var ganska många saker som hon inte tyckte om. Men hon tyckte om att hålla koll, att springa, sova länge och ruska om Bosse. Hon tyckte om ost, att söka, gräva och sola. 

Och jag älskar henne tills hjärtat går sönder. 

Ett år

För ett år sedan vaknade jag på golvet bredvid sängen. Jag hade spenderat delar av natten och sen tidiga morgonen där för att ligga bredvid Penny. Hon hade kvällen innan blivit biten och hade hela bakdelen full av stygn och dränage. Natten var jobbig och stackars Penny hade så ont och var så orolig att jag och Adam turades om att ligga bredvid henne och klappa hela natten. 

På kvällen hämtade jag Lisa och Fredrik på Arlanda efter att de hade varit i Grekland. När vi åkte hem höll vi på att krocka med några kossor som gett sig ut på äventyr på natten.

Nu ikväll, ett år senare, hämtade jag dem igen efter deras Grekland-semester och jag fick bromsa för en räv. 

Men här hemma så väntar en frisk och glad Penny. Ganska trött är hon men tassar likväl fram till dörren när man låser upp. 

Det tog många vändor innan alla Pennys sår, stygn, dränage och nekrosskador läkte och försvann men idag är allt som syns två fläckar på hennes bakdel där de största såren var.

Många dagar klappar jag om Penny lite extra och berömmer henne för hur tålmodig och duktig hon var under den tiden när vi satt en timme i badrummet varje dag och rengjorde sår och hon inte rörde en min.

Tack Penny för att du finns.